Under MR-dagarna i Jönköping den 9 till 11 november 2017 stod Lagen som verktyg tillsammans med projektet Från snack till verkstad för en monter med informationsmaterial, ett quiz med 10 frågor om konventionen (medlet under MR-dagarna blev 6 rätt) och ”Konventionstestet” som innehåller 30 kort med vardagsberättelser som gestaltar och förtydligar artiklarna 1 till 30.
Lagen som verktygs jurist Maria Chöler har skrivit berättelserna och ”kortleken” har producerats av Myndigheten för delaktighet. Den används nu på arbetsplatser och vid utbildningar och konferenser för att höja medvetenheten om konventionen. Hör av dig till emil@lagensomverktyg.se om du vill veta mer.
Det är dags att få rätt men hur gör vi?
Seminariets titel var Det är dags att få rätt! Men hur gör vi? och leddes av Susanne Berg, som samtalade med juristerna Ola Linder och Andrea Bondesson.
Fokus var hur civilsamhället kan hjälpa till att råda bot på den brist på rättspraxis som råder, både gällande diskrimineringsrätten och socialrätten. För diskrimineringsformen bristande tillgänglighet saknas nästan helt rättspraxis och inom socialrätten behövs enligt Andrea Bondesson en ny rättspraxis som tolkar lagstiftningen utifrån internationell rätt, och då särskilt Funktionsrättskonventionen.
Att inte rättspraxis utvecklas beror på tiden, men också på att den svenska traditionen att inte driva rättsfall för att lösa problem. Ola Linder kommenterade att det finns ett positivt värde i det intressepolitiska arbetssättet, men att rättspraxis behövs som ”facit” på vad lagen betyder. Lagar skrivs på olika sätt, och de som är allmänt hållna måste fyllas ut med rättspraxis för att man ska veta vad den innebär i konkreta situationer. Förarbetena innehåller exempel, men dessa är sällan tillräckliga för att lagen ska verkställas.
—Det största hindret för en utvecklad rättspraxis i Sverige är dagens rättegångskostnadsregler, sa Ola Linder. I diskrimineringsmål riskerar den enskilda att få betala motpartens rättegångskostnader vid förlust, vilket kan bli höga belopp om det är en myndighet eller stort företag. Det gör att utsatta individer inte får sin rätt och att rättsutvecklingen inte går framåt. Civilsamhällets organisationer och föreningar måste därför ta ett större ansvar för rättsutvecklingen.
Ola Linder tog exemplet DHR som driver en av medlemmarnas fall. Att just denna process dragit ut på tiden har med frågan om ansvarig verksamhetsutövare att göra. I dagarna avgörs detta av Högsta domstolen, något som är viktigt för framtida processföring. Fall drivs nämligen inte bara för att den enskilde ska få ersättning utan för att få effekter som förändrar samhället.
Andrea Bondesson redogjorde för bristen på rättshjälp inom förvaltningsärenden. Domstolens skyldighet att utreda fallet kan vara till praktisk hjälp, men hjälper inte klaganden tillräckligt i praktiken. Ordningen sätter den enskilde i ett ojämlikt läge och ger motparten ett övertag. Hon pekade också på civilsamhällets roll när det gäller att argumentera rättsligt så att intentionerna bakom lagarna följs och internationella konventioner efterlevs.
—Vi kan inte lämna till domstolarna att tolka lagarna utan att har visat hur vi menar de mänskliga rättigheterna har effekt i våra fall, sa Andrea Bondesson. De inhemska domstolarna tillämpar ofta inte de mänskliga rättigheterna fullt ut, och särskilt inte om parterna inte argumenterat utifrån dem i domstolsprocessen.